Monday, December 20, 2010

Super (Snow) Woman


Hari ni terasa seperti patut menerima anugerah Superwoman. Chewah, bole x, start2 karangan terus masuk bakul?

Okay, for those not in the know, the past few days have been sort of hellish for me, disebabkan keadaan kesihatan yg quite uzur jgk la. Demam and temperature tu x sgt, but just feeling lethargic, and pains all over the body, lost appetite, and sakit tekak serta batuk x usah cerita la. Last Friday whilst pushing Aisyah in her buggy to nursery, I was literally gasping for air, only that every breath I took left me feeling like I was choking, for there was pain in my throat and chest, sbb udara adalah terlalu sejuk (it was snowing at the time). Terus weekend nya x ke mana, terpaksa called in my boss ckp x leh masuk kerja, and even terpaksa kansel plan se-family tgk Christmas Panto "Sleeping Beauty" di theatre, walhal tiketnya dah lama booked AND paid since September *nanges*

Alhamdulillah, today rasa lebih sihat, maka gagahkan diri memulakan hari seperti biasa. Terma seperti biasa ni termasuklah melayan Aisyah meragam belah paginya, kerana si puteri ngakk mahu bangkit drpd peraduannya lg, sejuk2 begini. X nak bangun la, x nak tukar nappy la, x nak gosok gigi la, x nak pakai baju la, x nak sikat rambut la, x nak naik stroller la, lengkap satu pakej hari ni tunjuk perasaan dia. Ahhh... what a wonderful way to start your day kan? Belum keluar rumah lg sudah bersusun stress nya.

Tgh2 berperang dgn Aisyah, Hubs yg kuar awal sblm tu ke tempat kerja dia plak telepon, ckp, kena kuar cpt sket hari ni, snow tebal kat luar, licin dan susah nak jalan. Oh great. Mmg 4,5 hari ni Plymouth snow on off on off, tp x sempat nak menjaja gambar sbb x sihat kan. Plus mungkin dah rasa mcm snow tu biasa2 je, chewah, mentang2 dah 2,3 kali winter dah kan (uwekkk!). Tp mmg x kuar rumah pon sbb demam. Pokok daun kesum aku pon mcm tgh koma tu sbb tertinggal kat luar satu mlm masa aku betul2 x larat. Selalunya siang2 aku letak kat luar, mlm2 wat masuk rumah supaya x kena frost. Ya Allah, tolong lah panjangkan umur pokok daun kesum ku, kalo x pastinya asam pedas ku dah x menyengat lg slps ni.

Anyways, berjaya jgk siapkan Aisyah 10 minit awal drpd selalu. I got her in the stroller, and started pushing. Tetapi ya ampunnnn.... bukan senang menolak stroller tu. Baru aku sedar that we were not dealing with fresh, nice snow, the kind that is refreshing and light, tp ini adalah thick slush. Aku rasa mungkin snow yg dah lama ada di tanah, dicampur dgn fresh snow yg baru turun mlm td, kombinasi dia menjadikan snow nya jd mcm tanah liat. Pernah kah korg menolak stroller di atas pasir di pantai? Ye.. mcm tu la susah giler nak tolak pg td, aku tahu la sbb aku pon pernah tolak Aisyah dlm stroller kat pantai. Not the brightest of ideas masa tolak kat pantai tu, tp today x de pilihan. Cuma, dlm snow ni, tambah lg faktor licin, dan sejuk tahap nak kena frostbite habis jari kaki semua, even with thermal socks on.

Melihat jam di tgn, aku mengambil keputusan utk menelefon teksi. Simpan aje lah stroller ni, kita naik teksi aje, pikir aku. Tp apeee... call2 taxi nya office semua ckp, 'We are fully booked until 10 o'clock'. Masa tu belum pon pkl 8.30 pg lg. Hah? Forgeddit la. Lg cpt aku jalan kaki kot. So nak x nak terpaksa la menolak stroller Aisyah ni. Masa tgh berjalan ni. Perghhhh... mmg betul2 mencabar limit kudrat seorg wanita betul, yg nak baik demam apa tah lg. Aku rasa pg td aku sorg je kot yg tolak push chair, org lain mmg x kuar rumah dah kalo x penting tu. Mula2 tu pikir nak kendong je Aisyah, tp tu sbnarnya lg bahaya sbb kalo aku jatuh, dgn Aisyah2 sekali terjatuh, silap2 dia kena hempap lg, so nak x nak aku tolak la juga stroller tu. UPHILL okeh?

Mmg slow x yah cerita la. Crunch crunch crunch bunyi snow bawah tapak kasut heely boots aku. Mula la nyesal ke sudah x beli2 lg UGG boots or Timberland boots. Tp dah nama nya duk Plymouth, I had seriously thought it wasn't necessary. We only get very mild winters and very thin snow, tu pon kalo ada, so mmg unexpected sungguh. Ni la pertama kali aku sampai struggle gini. Actually, this winter has come as a shock jgk la to Britain as a whole. Mmg jarang2 dpt sebegini, so mmg haywire la semua, teksi, bus, kapal terbang x sah cerita la berapa ribu org stranded kat airport Heathrow, Gatwick, and even Exeter yg kecik molek tu.

Yg bestnya, budak Aisyah ni henjoy sakan, and kegirangan dia tu contagious so it was bearable la. Siap menyanyi2 and mendepang2 kan tgn lg dia dlm stroller tu, mungkin sbb dia rasa golek2 slow mcm naik unta tu best kot. Yg Ibunya menolak kat blkg ni dah berpeluh2 ketiak semua.

Masa tgh nak cross jln ni, tiba2 tayar stroller Aisyah got stuck dlm snow, mmg x bole nak roll kasi naik atas curb (pavement) dah. Ibarat mcm 4WD terlekat dlm selut la kan. Cumanya 4WD tu tekan minyak x la seletih menolak and percubaan mengangkat stroller ke atas tebing jalan. Mmg agak panic dah masa tu, ye la, kalo kereta dtg, anytime bole langgar kitaorg sbb it's his right of the way, plus snow2 ni paham2 la, break pon x makan, mmg tyre kereta pon slalu skidded out of the road.

Dlm nak give up + nak nangis tu sbb dah lebih 5 kali cuba tolak x naik2 gak, aku ckp kat Aisyah, 'We're stuck Aisyah. I can't push you up there. It's not going. It's not going!'. Bole si anak kecil ni menjawab, 'Go on, Mummy. You can do it, Mummy!', dgn tgn dia angkat2 ke atas gaya cheerleader sebenar.

Mendengar je kata2 Aisyah tu, aku mcm mendapat satu kekuatan baru, terus I gave the stroller one last mighty push and up we went onto the pavement. Ya Allah, hampir terduduk aku and tergelak2 aku kjp lps berjaya tu, part of me sbb happy sgt2, and another part tu sbb Aisyah siap ckp lg, 'Yeayyyyy!!! You go, Mummy. You go!', sambil tepuk2 tgn tanda excited aku berjaya tolak dia ke atas. You have no idea how relieved I was, anakku!

Aku rasa kalo la masa tu aku bole record video, alangkah bagusnya. Tp skang yg ada hanyalah apa yg aku ingat dlm memori, so now aku catatkan kat sini. In the future, time aku rasa PhD tu susah, or apa saja aspek kehidupan yg lainnya aku rasa mencabar and nearly give up ke, aku nak ulang tayang balik kata2 smgt drpd anak yg aku kandung sendiri ni, 'You can do it, Mummy!'. Dgn izin Allah, kekuatan tu akan dtg dgn sendirinya.... Terima kasih Aisyah....




Masa ni belum lg sampai tahap kena cross jalan tu. Aisyah tgh berjoget sambil ckp 'I'm flying, I'm flying' tiru burung merpati kat langit.




5 comments:

isabelle said...

ahaha.lawak la aisyah ni.
btw, tak sangka kan smpi seteruk tu snow kali ni.global warming/cooling la katakan.

sumpit said...

funny thing is kat sini ok lak. I mean, of course, we have snow, but we had it too last yr. Teruk2 pon, esok tu ok balik. And blizzard tu takde pulak. Lebat mmg tak ingat, tp lepas tu cair blk, and nak cycle tu tergolek2 aaaa - bahaya gila, but what to do?
And the temperature pon takla manjang -ve mcm last yr. Last year was really bad, so this year dah cam immuned dah kot.

Oyis said...

isabelle:
tu la. smlm dpt bill heater (gas) pon terkejut. meningkat drpd winter last year by more than 10% hohoho...

sumpit:
sana dah biasa salji byk2 cm ni kot. kat UK ni, mmg x bersiap sedia. garam jalan pon x cukup. tu yg merata bahaya. pastu snow plough pon mana ada nak tolak2 snow semua, tu yg terpaksa pakai kudrat sendiri. masa aku duduk UK 10 thn dulu pon x cenggini, sampai tutup2 airport semua... tp negara yg dah biasa cam USA, biasa je takat ni hehe

yzmahoney said...

kite suke lar this post.. aisyah so funny.. betape besarnyer nikmat Allah berikan pada awak..hanye dgn mendengar kate2 aisyah yg baru umur 2 yrs ++ awak boleh jd seorang ibu yg kuat bukan saje semangat tp kekuatan badan mcm incredible hulk!!! caiyok! caiyok!

Unknown said...

Doa hamba Allah yang tidak berdosa akan dimaklbulkan Allah. Iktibar unutk kita semua