Monday, October 26, 2009

Full Circle

Hari ni, tanggal 26 Oktober 2009, genap la setahun kitaorg merantau di bumi org atas nama menimba ilmu. Macam2 suka duka, jerih perih telah dilalui, but I believe all that happened for very good reasons, and has helped shape me to become a stronger, wiser, person in ways that I never thought would have been possible.

Anyway, ini adalah gmbr2 snapshot kenangan spjg 1 tahun di sini mengikut kronologi :)

Malam 26 Okt 2008 - bertolak from KLIA - London Heathrow. Tgk betapa chubby nya Aisyah pada masa tu. 100% breastmilk sahaja. No added artificials ;P




Nov 2008 - dgn Umei n Ukyle di depan rumah mereka. We stayed here for a month plus, sementara tggu umah sendiri. Mana nak dpt tuan rumah baik mcm ni... Kitoarg on the way nak gi the Hoe...



Dec 2008 - Dah masuk rumah sendiri. Shot ni diambil semasa tgh kemas rumah baru pindah, jadi terpaksa la left Aisyah to her own device. Masa ni satu rumah pon kalo bole nak lapik duvet, sbb Aisyah kuat meniarap/ menyulur/ bergolek/ terlentang...




Jan 2009 - Dah mula ada rutin hidup. Tgk la betapa dia x de rambut lg masa ni!




Feb 2009 - We started to feel like we 'belong' in the community. Joined budak2 lain gi main bowling. Rutin hidup telah membuatkan aku kurus seketika rasanya pada masa ni...




March 2009 - Baru found out betapa indahnya Plymouth bila matahari memancar. Spring dah waktu ni, ni dekat the Hoe...




April 2009 - Aisyah dah ada gigi dan dah pandai gelak!




May 2009 - Dah pandai berjalan with support. If u notice, cuaca dah hangat, x yah pakai long sleeves dah




June 2009 - Peak of summer! Masih lg posing di the Hoe, lihat la pertukaran musim dia...




July 2009 - Masa Nek Mi & Tok Ayah dtg visit




August 2009 - Masa ni hari kedua Ramadhan, teraweh n berbuka i rumah Zali. First Ramadhan kat Plymouth. Aisyah plak baru start Play Date ngan Aqil. Jadi instant best fren diorg masa nih. Rilek x perlu pakai stokin indoors masa ni...




September 2009 - First beraya bersama Hubs and Aisyah di perantauan. Aisyah's first time pakai Baju Kurung...




October 2009 - Dah cukup setahun!





Just looking back at this pics makes me teary and choke up inside! How time flies, and how quick my baby grows.... And let's hope that my research is also on track and developing as fast as Aisyah is! ;)


Cuaca hari ni pon sebijik cam cuaca masa kitaorg mula2 touch down dulu... Rainy, blurry and dreary.... Cumanya last year it was colder, around 5C. This year on the same date temperature nya still belas2 lg. Thank God for the little bit of warmth still. Plus, last year pon kitaorg sampai time masa baru convert balik ke GMT from BST, same like it is now (that means that time difference between Msia-UK is now back to 8 hours ye... ) Oh, and this morning I had gone past the bus station that first took us to Plymouth from London Heathrow, mmg feelinggggg abis la I tell you. Terkenang semasa dulu kejap :)

PS: I had a quick look at the ledger down in the MOHE portal today, and my oh my, the amount that the Govts. have invested in me through my scholarship for the past year nearly gave me a heart attack! Almost RM200K u ols!!! *pengsan*


8 comments:

Azizul Azri Mustaffa said...

Selamat ulangtahun pertama pengajian PhD..Semoga terus berjaya pada 2 tahun berikutnya..

Oyis said...

thanks azizul. pejam celik pejam celik dah setahun rupanya! takut ada, nervous ada, debar ada, excited ada, sayu pon adaaaa... hehe

Mommy Harith Hannah said...

Dah setahun+++ juga lah kita kenal Oyis... Kejap jerr kan... ;)

Asalnya, Oyis yg tegur dulu, tapi patuh, kita plak yg mmg wajib jengah blog Oyis slalu. Ekeke... Sgt inspired baca kisah Oyis, sampaikan sendiri pon dah samb Master skrg...

All the best for your PHD! ;)

i am me said...

Happy 1 year di bumi UK Oyis! Sekejap je masa berlalu kan? I pun tak caya dah 2 tahun kat sini. Rasa macam nak tambah lagik 5 tahun je. LOL. Tapi Oyis, perubahan ketara yg i tengok from 1st pix to last pix is you dah kurus! :) hihi...

zafi said...

nice chronology!

Oyis said...

arnie:
a ah... sedar x sedar dah lama gak kita berkawan di alam maya ni ek arnie...tp rasanya dah lebih one year, sbb kalo x salah kita, kita start follow blog arnie tu lps pantang kot, sbb nak cari inspirasi from other breastfeeding/ pumping mothers. Alhamdulillah, terus jd kawan plak, and saling memotivasikan each other, bkn sahaja dari segi penyusuan, malah postgrad matters jg (chewah). i cherish this friendship, and smg ukhuwwah berpanjangan. insya Allah satu hari kita jumpa secara semuka yeh arnie... :)

Tun:
kan?! i also don't mind another 5 years, provided that tiap2 tahun can afford to go back to msia / have family from msia visit us here ... hehe... takut pon ye, sbb wah... one down, two more year to go aje!

PS: perubahan ketara (ahem2) tu, mungkin sbb angle kamera je kot, jgn terpedaya... :P but to be honest with u kan, weight i kat sini mcm fluctuate sesuka hati dia. kdg makan sket (or mkn sekat2, rather), still x turun2, infact naik la plak. Pastu kalo mkn byk bertambah2 kdg jd loose plak jeans. x tahu la, but i have lost a couple of kilos sejak dtg, but not too much and far from my ideal target! huhu...

zafi:
thanks. ko dah 6 bulan kan zafi kat plymouth? tp aku rasa mcm ko dah stay longer than that plak. sunyi plymouth ni x de ko, sbb tu la kot :P

isabelle said...

whoaa...how time flies!
but good ehh u feel belonged to the community.

ish..i am now worried sbb skrg byk local scholarships, anytime je kalo nak start.
so takut nnt x dpt gi abroad lagi :(

Oyis said...

isabelle:
ttg scholarship tu mmg it's a really game of luck. susah nak budget bila masuk quota utk overseas, and bile quota habis, etc. in my humble opinion, just prepare everything as if u r going anyway, despite all the rumours and no matter how slim the chances seem. coz that way, when quota baru dah masuk (in our uni dulu it's every new year masuk quota baru), you've already got your unconditional offer letter in your hands, sat all the necessary test (IELTS, BTN etc), all paperwork and supporting documents dah isi, tinggal submit je. that's what i did. whilst pregnant ngan aisyah lg masa tu. mmg it didn't seem likely dah i was gonna fly masa tu, tp buat je la. kita usaha, then berdoa, kemudian tggal berserah sahaja pd Allah. All the best Is, you deserve it!