Friday, February 15, 2008

Half Way There!


Tahniah buat Sake and Ummu yang telah menyambut kehadiran cahaya mata lelaki mereka seberat 2.65 kg mlm semlm di Hospital Pakar An-Nur, Bangi. Masa Sake bgtau semlm, aku n Hubs dah x sempat pergi, sbb dia bgtau pon dah dekat Maghrib. Hari ni Sake call lagi, bgtau diorg stay lg semalaman, sbb baby kena jaundice, so kalo nak dtg melawat, silakanlah.

Mengenangkan Sake ni mmg dah kira cam best bud aku, maka aku gagahkan diri utk pergi juga melawat. Bkn aku x nak, in fact, bab2 melawat org bersalin ni dulu aku la org yg paling teruja, tp aku still ada lg saki baki trauma sbb pernah wat D&C kat An-Nur. Bkn salah dari segi treatment ke apa, but just the whole place tu membuatkan aku teringat2 dan terbyg2 episod yg menyedihkan dlm hidup aku tahun lps. Pulak tu, a few days before peristiwa itu, aku gi melawat member baik yg baru sahaja menimang cahaya mata kat Hospital Putrajaya, only to find out later that I had miscarried. So please understand aku punya irrational fear of melawat org bersalin ni.

As I said, fear x fear, itu benda yg lps and Sake is a good friend of mine, and we must live in the present. Plak tu kawan kita tgh happy, and mmg kita pon tumpang happy sama. So dgn sokongan Hubs dpt lah aku cari kekuatan utk menjejakkan kaki semula di tempat bersejarah itu. And Alhamdulillah, x de la mencabar mana sgt, especially bila dah berjumpa dan mendengar penuh khusyuk si ibu muda tu menceritakan pengalaman bersalin. Cuma berdebar sket2 je masa lalu depan Operation Theatre, teringat waktu kena sorong ngan trolley dulu before the procedure was done. Eii... ngeri.

Sake tanya how far along I was, to which I replied dah 20 weeks plus. Ah... dah half way through, kata dia. Bole plak aku x perasan ek. 20 weeks down, 20 weeks to go. Rasa cam skjp je masa berlalu. Lps solat Maghrib kat situ, kitaorg pon beransur pulang. Sayangnya x dpt nak cuit2 baby Sake sbb dia kena phototherapy kat nursery. Kesian... Semoga cpt baik and the new family of three dpt cpt2 balik umah n start a happy life of their own :)


No comments: